Gråtfest

Godmorgon! Morgonen började med en gråtpromenad till katthemmet. Jag lyssnar alltid på radio annars, känns "socialt" på nå vis att lysdna när andra pratar. Men nu är det ju så att sr-playappen är VÄRDELÖS! Funkar fan aldrig. Ominstallerat deb otaliga gånger... Men samma visa varje gång - rätt vad det är slutar den funka. Efter redan krångel med appen som försenade mej flera viktiga minuter bestämde jag mej för att lyssna på spotify istället. Och vad resulterade det i då? Jo, att jag inte klarade av att hålla tårarna tillbaka när Johnny Cash stegrar upp sång&musik i mitten av Hurt. JAG BLIR SÅ JÄVLA BERÖRD! Likadant när jag ska se på film... "allt för min syster" (my sisters keeper) är så berörande att jag gråtit mej totalt täppt i näsan och fått lock i öronen. Moulin Rouge ger samma effekt. Eller varför inte ett Glee-avsnitt? Eller friendsreklamen när den mobbade pojken får ett hej? Ryser i kroppen när jag tänker på det... Min mamma har ALLTID gråtit, för minsta lilla grej. Jag sa lite coolt när jag var tonåring att jag aaaaldrig skulle bli sån som höll på å fjantgrina. Men vad händer..? Tror det måste vara nån gråtgen från mamma som blommat ut! Blir ju värre hela tiden. Förr grät jag bara om jag var förbannad, nu kan jag grina bara av tanken på nått vackert. Så himla löjligt, men kan inte låta bli att beröras! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback