Jag har funnit poängen - och en helt ny frågeställning.

Igår hade jag ett samtal med en person, om bra och dåliga föräldrar. Om man har en partner som är en dålig förälder, kan man själv inte vara en lika bra förälder som man skulle vara om ens partner var en bra förälder. Man kan inte vara förälder till fullo utifall ens partner inte är en bra förälder alltså. Fattar ni vad jag menar?
Om ni gör det förstår ni säker det här också... ;P
Om man har en partner som inte är en bra partner, så kan man sjäv inte vara en lika bra partner som man skulle vara utifall man hade en bra partner. Man kan alltså inte vara den partner man egentligen skulle vara utifall man hade en bra partner.
Jaja, invecklat som vanligt antar jag. Och jag suger ju på att förklara.
Min poäng är iaf, att vare sej det har med partnerskap, föräldrarskap, vänskap eller arbete så går det inte att vara ritkigt bra, om den andra/ de andra inblandade också är riktigt bra. Man kanske kan säga att man blir som man umgås? Och nog allt är det lättare att vara "dålig" på nånting om den/dom man umgås med är dåliga? Visst allt är det lättare att vara en i gänget som står och tjyvröker, än den som står där själv och säger nej och gör nånting bra? Det är lättare att vara den som mobbare, än den person som ber mobbarna att lägga ner och låta den stackars utsatta vara? Det är lättare att bråka och klaga, än att se det goda i saker och ting.

Varför är det alltid så, att människan faller så lätt för det dåliga i livet? Att det är så mkt lättare och naturligare att göra det sämre och välja något mindre bra? Jag menar, godis och alkohol till exempel, det är dåliga och ohälsosamma saker. Men de allra flesta väljer att äta godis ist för att ta en frukt eller grönsak. De allra flesta väljer att köpa en pizza ist för att göra en nyttig bulgur&bönröra. De allra flesta väljer att gå ut och supa istället för att kolla på tv4as lördagsfilm utan en droppe alkohol. De allra flesta väljer att tycka illa om en person med tex ett dåligt rykte, ist för att vara fördomsfri och ge denna person en chans och respekt. De allra flesta väljer att köpa materiela ting varje månad, istället för att skänka de extra slantar som blev över till fattiga barn i afrika.

Hur kan detta komma sej? Jag förstår verkligen inte. Är det vi själva som gör alla dessa val, eller kan det faktsikt vara så, att människan inte är god, att människan har det lättare att välja fel saker, att göra mindre bra beslut, för att vi är födda så? När vi är onyktra, då släpper de få gränser och spärrar man har, människans hela hjärna fungerar ej. Vid en viss mängd alkohol är det bara den lilla reptilhjärnan som styr vad vi gör och säger. Den hjärnan vill att människan ska vakna upp dagen efter med ångest och ånger. Om man ens kommer ihåg nånting. Den vill att vi ska göra dåliga saker. Kan man skylla allt på individen, eller är det så att mkt av det dåliga vi gör i livet är för att vi är skapta att fatta fel och dåliga beslut?

Det känns som att detta gärna skulle ha varit mitt projketarbete sista året på gymnasiet. Tänk vad efterklok man kan vara. Visserligen valde jag ett intressant arbete och fick MVG då. Men detta, är något jag verkligen funderar över och skulle vilja ha svar på.


· Kommentera inlägget här ·
4 kommentarer




...

Hej. Jag orkar inte skriva nått. Eller jo, men vafan. Ska försöka bli trött, vändskift imorn. Så ska upp tidigt. Snodde den har av bethina. Den borde jag bli både uttråkad och trött av...


Jag har insett att min senaste kyss: Var ett krav.
Jag pratar: Ofta och mycket.
Jag avskyr när folk: Ljuger och är veliga.
Min bästa vän är:  Mej själv.
Min första vän heter: Josefine. På dagis. Alla mina dockor och gosidjur var döpta efter henne.
Kärlek är: Lättare att hitta bland vänner.
När jag borstar tänderna: Slarvar jag för det mesta.
När jag lagar mat: Tycker jag att jag är duktig som gör det ist för att ta en småyoghurt.

Jag tänder på: En speciell person. När han lagar mat, när han duschar, när han ligger i sängen, när han rör mej. När han pussar mej i nacken. När han visar att han tycker om mej. Varje centimeter och varje rörelse. Till och med när jag är apförbannad och vill slå han med en kratta.
Jag är rädd för: Att bli skrämd, jagad, fasthållen, lämnad och utgången mat.
Den värsta känslan är: Besvikelse, att bli lurad och saknad.
Den bästa känslan är:  "In the moment", trygghet och äkta kärlek.
Jag är bäst på: Att uttrycka mina känslor, påbörja saker, vara ärlig och mitt/mina jobb.
Jag är sämst på: Att vara oärlig, vänta och att acceptera saker jag ej fått nån förklaring till.
Om jag va ett djur skulle jag vara: Ett lejon.
Min mobiltelefon är: Ett onödigt köp.
När jag vaknar på morgonen: Vill jag helst bara snooza.
Just nu tänker jag på att: Jag har vändskift imorgon. Och att alla festar idag (inklusive hela AxelJohnson).
 Bebisar är: Ett start på något nytt. Något jag kommer få i framtiden.


· Kommentera inlägget här ·
0 kommentarer




Take me under


Now it seems I'm fading, All my dreams are not worth saving,
I've done my share of waiting, and I've still got nowhere else to go
 so I wait for you to
 take me all the way, take me all the way...

Seems you're wanting me to stay, but my dreams would surely waste away,
and I still have nowhere else to go, so I wait for you to,
take me all the way, take me all the way...

· Kommentera inlägget här ·
0 kommentarer




Ingen kan förstå

Jag längtar efter mina nya kläder och skor! Ingen kan förstå hur mkt jag längtar efter dom! Jag är helt galen, snälla snälla snälla kom snart! Jag blir aldrig så lycklig som när jag tar på mej nått nytt!

Fiona står och trampar på mina mage. Hon provade att trampa på mina tuttar också, men övergick till magen igen då hon märkte att hon sjunker in mer med tassarna i magen än vad hon gör i tuttarna;P Haha.
Idag har jag vart på Willys och handlat MASSA mat. Men glömde förstås en av dagens middags ingredienser... :'( Så fick bli två andra maträtter ist, gjorde storkok så jag har lite matlådor hemma. Dock blev såsen inget vidare! Gjorde nästan pprecis som i recptet, men nått säger mej att vitlöken måste vart gamal... För det smakade konstigt av vitlöken.. :( Den som var den duraste maträtten av allt jag köpte idag! Suger ju pung men vafan. Tur att jag köpte ett  gäng piroger å panpizzor, och typ 15 bärry/risifrutti/mannafrutti. ;) Jag skulle kunna leva på bärry och risifrutti! Det och milkshake. Utan tvekan! Om min mage och mitt fettlager skulle må så bra av det är ju en annan sak.. Skulle tippa på flytande skit och bubblig mage samt 1½m i midjemått.

Ikväll blir det lite mys =) Och denna kväll ska bli bra! Det har jag bestämt mej för! Sen imorn blir det förhoppningsvis bowling. Tänkte att jag skulle hinna med en solning innan jobbet börjar imorn också. DET behövs verkligen.. Typ solat tre dagar denna sommar, resten av de få soliga dagarna har jag jobbat, och nån gång kan det hända att jag varit lite för bakis för att palla solen.... :/ En sak är då säker, årets bikini var ju bortslösade pengar iaf!

· Kommentera inlägget här ·
0 kommentarer




Jag har än en gång syndat

Ojoj. Pappa kommer bli arg på mej nu... Men jag råkade faktsikt beställa tre par skor. Men det var ju ta tre betala för två! Så tre par härligheter för bara 398kr... Det tycker inte jag är farligt alls! Visst.. med min ekonomi, om man ens kan kalla det så, är det farligt för! Men jag får straffa mej själv med inget bussåknade till jobbet och nudlar till matlåda. Jag vill ju se bra ut ju... Och det kommer jag göra i mina nya skor! Det lovar jag.. hihi. Känns som att jag måste hitta på lite goda anledningar till att jag köpte skorna...
Här kommer några:
  • Dom är svarta och två av dom kommer jag helt hundra kunna ha även nästa år.
  • Jag har beställt massa nya kläder som jag inte hade nå passande skor till, men det har jag nu!
  • Jag tycker om skor.
  • Dom ser inte ut att ge skavsår,  och jag har trasiga fötter efter två helger med osköna pumps.
  • Det var ju värsta kapen!
Och dom där kläderna, dom går på hmfaktura, så dom behöver jag inte betala förs inom ett år, och nästa månad kommer jag kunna betala av lite på min hmkonto. Det behöver jag ju inte göra denna månad... ;P

Vill ni se skorna då? :D Klart ni vill!





Jag är iaf skitnöjd med mina köp:D
Fast jag har lite ångest över att jag använder pengar jag egentligen borde spara...

· Kommentera inlägget här ·
0 kommentarer




Fortfarande...

... barnvakt. Jag behöver verkligen gråta ur mej. Helst hemma hos dej. I din famn... Dina armar... Din doft.. Din beröring... Men... jag får väl acceptera att du inte vill. Kan inte skriva mer om det här nu, känner att tårarna är nära... Fan vad jag saknar dej.

· Kommentera inlägget här ·
1 kommentarer




Ånger.

För första gången på länge ångrar jag något. Inte bara för att nån annan blev upprörd över vad jag gjorde, utan för att jag själv blev det. Det jag gjorde var visserligen fel, men personen som blev upprörd har gjort många fel den med. Men det var väl som denne sa på fyllan för ett tag sen "jag har gjort dom misstagen, så det får inte du också göra". Jag blir så arg för att jag beskylls för osanningar, och att om jag gör fel krachsar jorden, om den andra personen gör fel, då ska jag abra förlåta och lita på vad som sägs, jag ska bara ta det som ett misstag, att alla felar. Varför får alla fela utom jag?

Samtidigt känns det bra. Att denne kanske äntligen förstår att jag inte är en leksak. Att jag inte är något man har som prydnad när det passar, att jag inte klarar av att leva på låtsas. I denna fråga måste jag faktsikt se i svart och vitt, antingen eller, att vara eller att icke vara. Jag vill inte vara nått mellanting. Samtidigt som jag inte vill vara själv.. utan den här personen.. Konstigt nog vill jag ha denna i mitt liv, jag behöver det, jag kan inte vara utan. Men jag vill ha det på mitt sätt, och det kommer jag inte få igen. Med eller utan misstag, så är jag inte den rätta. Jag gör dumma saker i viss mån, för att hämnas, för att försöka få den här personen att förstå hur illa den kan göra mej ibland.

Dock misslyckades mitt försök, för nu är jag tydligen en hora och dum i huvudet. Att denna tom tyckte att det var rätt åt mej att jag vart ofredad på krogen igår. Men som sagt, hur mkt bryr man sej egentligen om man inte vill trösta, inte vill vara nära mej. Bara går, till massa andra inne på dansgolvet. Kan slå vad om att någon av dessa kommer att dela säng med någon ikväll... Jag bryr mej inte så mkt. Mår denna person bra av det, vilket jag tvivlar på, så är det så. Inget jag kan göra nått åt.

Jag är beroende av två saker, kärlek och snus. Det vore bäst att sluta med båda. Men måste nog ta en åt gången. Jag kommer grina ihjäl mej, jag kommer vara deppig, full av ånger, försöka göra upp för mitt fel, men till slut så kommer accpeterandet. Det är de faser man är i när man ska komma över någon som är död. Och enligt dej är vi ju döda för varandra... :'(

Aldrig aldrig igen att jag slänger ut mitt hjärta och själ. Aldrig att jag vågar ta den chansen igen. Man blir ju ändå bara sårad.

Var det inte för att jag är barnvakt, hade jag gråtit krokodiltårar hela dagen. Och natten. Men jag måste tänka på annat. Det är så jävla svårt. Du finns med mej överallt. Jag är inte över dej än.....

· Kommentera inlägget här ·
1 kommentarer




Tystnad



Hemska tystnad. Jag får magont. Nervositeten pirrar oskönt i mina ben och armar. Det går i slowmotion och jag mår illa. Det kryper liksom i hela kroppen. Varför kommer dessa skumma och jobbiga känslor när allt blir tyst? Det enda som hörs är min golvfläkt. Det är inte ens nått ljud jag gillar. De ljud jag tycker om, som min sms-signal, min ringsignal, hans röst... Allt är tyst.

När jag gör något, som kollar på Ally Mcbeal (jag älskar den bruden, och jag kommer bli som hon, fast utan karriär) eller är på hemköp med tom. Kanske spelar  patiensduellen med malin, eller tjyvdricker lite vin med hampe. Eller när jag får höra mina boendes (på jobbet alltså) eviga one-liners eller ständigt återkommande frågor, det är då jag mår bra. Jag mår inte bra av att inte göra någonting. Jag har varit ledig från jobbet i två dagar, och jag längtar så himla mkt tillbaka! Jag skulle kunna gå dit och jobba gratis enbart för att ha nått att göra, för att få prata med någon. Det spelar ingen roll om det är en "frisk"eller en utvecklingsstörd person som använder sej av teckenspråk jag ej förstår, så länge jag får prata med någon.

Jag måste ha nått att göra hela tiden för att skingra tankarna. De tankar jag har är antingen för stora för min hjärna att hantera, eller för jobbiga för min hjärna att vilja hantera.

Men något som är bra, det är en bok jag läser, men tyvärr glömt av några dagar... En självhjälpsbok.. Patetiskt? Jag är ju patetiskt så den passar utmärkt. Jag vill lära mej att tycka om mej själv, min kropp, mitt sätt, min personlighet. Ärligt talat är jag på god väg att kunna säga att "jag har ett bra självförtoende", men ibland faller jag tillbaka, som nu när det är tyst till exempel. Jag tänker erkänna här för er, att den senaste veckan när jag kollat mej i spegeln, både med och utan smink, både med och utan kläder, så har jag inte äcklats av det so kollat tillbaka på mej. Jag har känt att "det är är jag, det är så här jag ser ut, jag är frisk och jag lever. Och idag, ja idag, så är jag söt". Vet ni hur underbart skönt det är att säga till sej själv att man är söt? Visst jag har en stor svärm med celluliter på låren och rumpan, men det är bara ett litet parti av min kropp, iaf så pass litet att det inte är värt att hata resten av kroppen också. Jag har bristningar på några ställen, spela roll, det har väl alla? Jag har små strutisar, so what, ingen cancer iaf och tro det eller ej, dom växer inte innåt! Jaja, jag är lite väl assymetrisk i både kropp och ansikte, men det är ett släktdrag. Visst hade jag hellre haft snabb ämnesomsättning och inget underhudsfett samt extremsnabbt växnade huvudhår och stora bruna ögon som släktdrag. Men det har jag inte. Jag ser lite ut som min mamma (det assymeteriska) och jag ser mkt ut som min pappa. Jag kan ju iaf vara helt säker på att dom är mina riktiga föräldrar tack vare släktdragen haha. Man kan inte gå hela livet och klaga på att allt man är, har och ser ut är sämre än allt annat. Man får nöja sej med vad man fått och sluta jämföra sej med allt, och vill man verkligen något får man kämpa tills röven glöder. Svårare än så är det inte.

Märks kanske att jag inte bloggat på ett tag... Har hundra tusen saker mer att ta upp, men det sparar jag till en annan gång.

· Kommentera inlägget här ·
4 kommentarer




Babes, IM BACK!

Hej allihopa!
Väldigt många har tjatat på mej att öppna min blogg igen, och många har hört av sej å frågat om dom kan få lösenordet till min blogg. Men det har ni inte fått:P För jag har haft lösen för att jag inte skrivit nått... Det har vart ett par väldigt jobbiga veckor nu.. Men jag har kommit långt på dessa veckor! Jag mår bättre igen, jag har börjat jobba på min självkänsla och mitt självförtroende. Jag har jobbat massa, träffat underbara vänner och haft det allmänt bra. Men i början, precis efter att jag la ner bloggen, mådde jag väldigt dåligt. Känner inte att jag har tid att gå in på det just nu, har inte tid:P Ska iväg om en timme, och måste skura klart badrummet, diska och duscha samt packa. Men lovar att ta det en annan gång!

HM´s sida har ju vart helt fuckad sen igår.  Men nu äntligen gick det att beställa!! Här får ni se nästan aööt jag beställde, men den röda trenchcoaten beställde jag i svart, men när jag skulle leta reda på en bild av den fast det bara röda kvar:P Allt detta vart runt 2k iaf, jävligt billigt för så mkt kläder tycker jag!


· Kommentera inlägget här ·
4 kommentarer